A new publication

Our publication Solving Graph Problems via Potential Maximal Cliques: An Experimental Evaluation of the Bouchitté-Todinca Algorithm has been accepted for publication in the ACM Journal of Experimental Algorithmics. The article is currently in press, let me know if you are interested in reading it.  I am the second author on this publication, with Tuukka Korhonen as the first and my PhD advisor  Matti Järvisalo as the third.

The paper reports on an experimental evaluation of the so called Bouchitté-Todinca (BT) Algorithm for computing various graph parameters, including the treewidth and minimum fill of a graph. While the algorithm is the theoretically best known one for computing most of these parameters, there has not been many practical evaluations of it, probably due to it being quite complicated to implement in practice. In this paper we provide an experimental evaluation of Tuukkas implementation that took second place in the minimum fill in track of the  2017 PACE challenge on 5 different graph problems. In the paper we show that Tuukas implementation of the BT algorithm is competitive with many previously proposed, problem specific algorithms, on all of the problems we consider. My role in this paper was to familiarize myself with and write about the theoretical foundations of the algorithm as well as provide input on what kind of experiments we should run. I liked working on this project as it allowed me to familiarize myself with something else than constraint programming.

Thanks to both Tuukka and Matti for their work in making this happen.

 

Resedagbok 10: All things must come to an end.

Nu är det 7 dagar kvar tills jag hoppar på planet tillbaka till Helsingfors. Fast det ännu är en söndag emellan detta inlägg och resans slut, så bestämde jag mig ändå att detta blir sista inlägget i serien. Tio inlägg är en passlig mängd tycker jag, och så måste jag ju spara sista veckans händelser som “extra content” för att ha nya historier att berätta på kommande sociala evenemang.

Den här veckan var oväntat händelserik, var mer folk än väntat som ville hitta på olika saker att göra innan jag far tillbaka till Helsingfors. I början av veckan besökte vi Footscray (en stadsdel jag inte varit till tidigare), för att se på en nyligen öppnad allmän (och gratis) klättervägg. Tycker i princip att det är jättecoolt att det finns sådana, dock måste man väl medge att något liknande bara fungerar i städer där varje månads lägsta temperatur är mer än 7 grader plus i medeltal. (Fastän bouldering i minus 20 grader bakom Kiasma skulle kunna vara spännande).

På torsdagen firade jag självständighetsdagen med en till game night på Monash. Efter att ha sett på Ankh-Morpork brädspel och själv spelat Mysterium så lärde jag ut Pidro åt de mest ivriga spelarna. Kommentarerna om Pidro var typ “konstigt men ganska chill”.

På lördagen for vi på en sista uteklättringsresa, tillbaka till Camels Hump. Med mig hade jag Valtteri, den enda andra finnen jag träffat här borta som gjorde mig besviken på mig själv genom att gå på leadkurs och genast börja leada 6c banor. Dessutom så ville Emir, postdoccen som bjöd in mig hit, hänga med utan att klättra själv. Tror inte jag har pratat jättemycket om Emir. Han är mycket trevlig, men alla ni som nångång kallat mig Sheldon borde definitivt träffa honom. Att säga att jag är hans Leonard är inte sådär jättelångt bort från sanningen…

På söndagen avslutades veckan med surfning. Vädret i Melbourne var lite si som så, så vi körde till Great Ocean Road, och närmare sagt en by som heter Lorne för att njuta av bättre väder och “ett riktigt hav” (Melbourne är nämligen inne i en vik). Senaste gången som jag surfat så var för 13 år sen, så som väntat så gick det inte sådär jättebra. Men det var ändå jättekul att hänga på stranden och simma. Det var den första (och troligen sista) gången jag hade simbyxorna på mig på hela resan.

Det var ganska långt förra veckans program. Den här veckan kommer troligen närmast att gå åt till att komma överens om fortsatt samarbete med kollegerna här och ta avsked av kämppisarna och andra bekanta. På lördagen skall jag se Free Solo en till klättringsfilm som knappast kommer till Helsingfors med några klättringskompisar. På söndagen skall vi fara och äta Laksa med kämppisarna. Flyget tillbaka startar måndag klockan 12:XX och jag landar tillbaka i Helsingfors på tisdag morgon 05:XX (om någon är frivillig och komma efter mig från flygfältet så kan man anmäla sig åt mig ;))

Som redan nämnt så blir detta sista inlägget i serien för nu. Ifall jag tycker att jag har något smart att säga så skriver jag kanske en sammanfattning av resan efter att jag kommit hem. Tack till alla som följt med! Beroende på feelisen och feedbacken så kanske jag fortsätter med något liknande på våren då jag skall till Kanada. De som är intresserade av att läsa mera inlägg skall alltså se till att framföra detta intresse åt mig under tiden jag är i Helsingfors.

 

Resedagbok 9: Grampians vol. 2

Resan närmar sig sitt slut, fast professorn jag jobbar för verkar tycka att vi borde få iväg ett par artiklar till under de sista två veckorna… annoit pikkusormen osv.

Början av den här veckan gick åt till att skriva färdigt artiklarna som nämndes i förra inlägget. Sist och slutligen så förlängdes deadlinen på båda konferenserna jag skulle skicka till, typ just efter att jag fått båda artiklarna färdiga… Vet inte riktigt vad jag tycker om att konferenser förlänger sina deadlines… men det är inte ett ämne för denna serie.

Efter att ha fått färdigt artiklarna var det dags för en returresa till Grampians. Den här gånger for jag med en bouldrare som organisera resan på meetup. Till skillnad från första gången, så bodde vi nu på ett hostel (vars ägare hade en komiskt bred accent) och åt middagar/frukostar på campingområdets restauranger. Lite mer “high class” än senaste resan, men jag uppskattade nog att sova i en säng och inte på marken… En annan skillnad mellan denna och förra resan var vädret, sommaren har hunnit längre och det var kring 30 grader varm så gott som varje dag. Eftersom det är lite för varmt för klättring, och mitt resesällskap var mycket bättre än mig på bouldering, så fokuserade jag mer på att ta foton och yra runt än att klättra. Har sett en hel del mer djur än senast: kengurun, ödlor, några emun, och en enorm bålgeting som skrämde vettet ur mig då jag höll på och klättra ner för att ta fotot som är högst uppe här. I alla fall tror jag det var en bålgeting, den verka ännu större. Har även sett svansen av en orm, den första ormen jag sett på hela resan (Note åt alla som tror att australienska ormar äter upp folk dagligen).

På söndag kväll avslutades resan med en till “veckoavslutningsöl”, denna gång med Lasse, Sebbe, Jonas och Toffe. För att inte störa andra gästerna på hostellet gick jag ut till bilen och satt där mellan 22:00 och 23:30, drack öl och pratade med Finland. Fastän jag pratar med Chride så gott som dagligen, så var det ändå svagt surrealistiskt och coolt att sitta i en bil i mitten av en naturpark i Australien och se på Jonas (och Sandra en stund) som ligger på sin säng, Lasse och Sebbe som sitter hos Sebbes och Toffe påväg till Majstranden från flygfältet, alla ca 15 000 km borta. Nog är det en spännande värld vi lever i…

 

 

 

Resedagbok 8: Camels Hump, storm och mycket jobb

Åtta veckor, två månader, senare och statistiken visar att det fortfarande finns folk som läser bloggen. Tack till er alla!  Fast jag högst troligen skulle skriva dessa inlägg (t.ex. för att öva min svenska)  även om ingen skulle läsa, så är det mycket mer motiverande att göra det om nån ibland också tittar in, åtm. för att se bilderna.

Forskning är underligt, jag skulle nästan kunna jämföra mitt job med intervallträning. De första 7 veckorna här har spenderats med relativt lite att göra på jobbet men på den 8:nde veckan har jag plötsligt två papper att försöka få iväg. (En ny som kom till här och en äldre som påbörjades redan i H:fors). Den här veckan har därför gått åt till att jobba, jobba, och jobba lite mera. Jobbandet har gjorts lättare av att det har stormat och regnat typ hela veckan. Har definitivt inte känts som om jag skulle missa något. Dessutom så är båda artiklarna i ganska bra skick för tillfället, högst troligen som en följd av de flera 10+ timmars arbetsdagarna under veckan…

Förra söndagen, dagen före dåliga vädret började, var jag dock på en klättringsresa organiserad av RMIT outdoors club, en studerandeförening vid RMIT universitetet vars flesta medlemmar är graduerade. Denna gång riktade sig resan mot Mount Macedon, närmare sagt Camels Hump. Jag var positivt överraskad av resans organisering. Medlemmarna i föreningen turas om med att vara reseledare. Ledaren koordinerar car-poolande och hämtar all utrustning som behövs. Jag blev upplockad (en halv timme sent but whatever) av två asiatiska tjejer och den enas lillebror, kördes hela vägen dit, fick klättra i 7-8 timmar och kördes sedan på pizza och öl tillbaka till stan, bara för ~13€ + maten. Inte alls så illa! Under tillbakaresan blev jag (mer eller mindre frivilligt) uppgraderad till DJ då resesällskapet ville höra finsk musik. Intressant nog så gillade den ena tjejen, som var hemma från Shangai,  2 finska artister som jag inte hade en aning om att fanns (och vars namn jag redan glömt bort). Baserat på deras musikstil föreslog jag sen Cheek, vilket verkade gå bra hem. Vi lyssna även på Juice Leskinen som exempel på vad äldre finnar kanske lyssnar på, de andra i bilen påstod sig gilla Juice också, men jag är inte helt säker….

Resten av veckan har som sagt gått åt till jobb. Tror inte jag gjorde något spännande egentligen under hela veckan. Igår var vi och bouldra med lite folk från Monash. Efteråt for vi på lunch till en bryggerirestaurang, närmare sagt Stomping Ground brewing. Det var relativt spännande ställe: många goda ölar, smakbrickor, pub mat, men också helt tydligt riktat för barnfamiljer. Stället var så gott som fullt och det fanns massor med barn som sprang mellan sina bord och lekhörnan. Helt trevligt ställe med god mat (för mig, inte för alla i vårt sällskap då någon hitta en larv i sin sallad), men lite underligt för min finska hjärna. På söndagen hade jag även min sista date med Fannys pappa och styvmamma. Vi var på Yum Cha. För den som inte vet (som tills idag inkludera mig själv) så är den lättaste, men troligtvis inte helt korrektaste, beskrivningen av Yum Cha att det liknar en typ av kinesisk brunch. Var riktigt gott, typ säkert bästa enskilda måltiden  på hela resan.

Nästa vecka skall jag först fortsätta jobba i ungefär samma takt, men sen (på torsdag) skall jag tillbaka till Grampians. Nästa blogg kommer säkert därifrån!

 

 

My thesis won an award

I was honoured to receive an e-mail on Friday informing me that my PhD-thesis: Solving Optimization Problems via Maximum Satisfiablity: Encodings and Re-Encodings has been recognized with an outstanding doctoral dissertation award by the Doctoral School of Natural Sciences at the University of Helsinki. I thank the school for this honour and everyone involved in nominating my thesis.

 

Resedagbok 7: The Grampians

Detta var första gången jag hamnade öppna min egen blogg för att kolla hur mångte inlägget i serien detta skulle bli, hittills har jag altid kommit ihåg det då jag börjar skriva. Som en följd av detta hamna jag även googla hur man stavar “mångte”, och lärde mig i farten att det är finlandsvenska, tänk hur spännande den moderna världen kan vara ibland…

Nojaa tillbaka till pointen. Vecka 7 närmar sig sitt slut, det som är kvar av den är en “veckoavslutningsöl” med Lasse och ev. Toffe (editor note, och en Jonas som spökade i fel chat) om ca 1h (så att de hinner äta frukost efter Mickas tuparen). För mig har fokuset på resan skifta mer och mer på arbete. Vår senaste idé har faktiskt visa sig funka och därmed håller vi nu på skriver en artikel om den, deadlinen är om ca en vecka. Det har varit ganska intressant att märka skillnader i hur gruppen här skriver artiklar jämfört med gruppen i Helsingfors. Kommer säkert att skriva ett inlägg om detta i något senare skede. Detta inlägg handlar istället om föra veckoslutets camping/boulderingresa till Grampians, en jättestor nationalpark som ligger ca 3h nordväst om Melbourne.

Resan började me 3h körande efter jobbet på fredagen. Denna gång behövde jag inte köra, men istället hade jag mindre att säga om pausställen så det blev även min första upplevelse av en australiensk McDonalds.  Vi kom fram till campingområdet ganska sent på kvällen. Programmet på fredag gick alltså  mest ut på att lägga upp tältet och gå och sova. Mitt resesällskap, två par varav killarna jobbar båda i Monash, hade med sig märkbart mer mat och annat nödvändigt än jag. Jag kände mig nästan lite som en freeloader, fast jag hade med mig snacks från bl.a. Japan som nog gick åt också.

På lördagen var det dags för bouldering. Tjejerna som var med for ut för att vandra och vi gick iväg med de två andra killarna för att söka efter boulderingställen. Vi lärde oss snabbt att det svåraste med utomhus bouldering är att hitta var det är meningen att klättra. Efter att ha vandrat upp på en relativt hög kulle så hittade vi nämligen en skyllt där det stod att klättrings rutterna vi sökte efter är på den andra kullen. Med andra ord så måste vi vandra ner för första och upp för den andra kullen istället. Just som vi alla höll på att ge upp så kom vi fram och bestämde oss nästan genast att mödan att hitta dit definitivt var värt det. Naturen där borta är annorlunda än något annat jag sett, vi konstatera att det är sällan man är på ställen där “draw distancen” på ögat inte räcker till. Förutom några enstaka “berg” så är denna del av Australien nämligen ganska så platt. Jag är inte speciellt duktig på bouldering, men omgivningen, vädret och folket jag var med bidrog till en mycket lyckad dag.

Jag tror att detta är ett inlägg där bilderna säger mer än texten så därmed tänkte jag så småningom avsluta. Det hände inte så mycket oväntat under resten av veckoslutet. Efter att ha bouldrat på lördag tog vi oss tillbaka till campingen, lagade mat, prata lite med andra som var där, lyssna på koalorna och kenguruna och gick o lägga oss. Söndagens tidsschema var så gott som samma förutom att vi körde iväg från boulderingen tillbaka till Melbourne för att avsluta veckoslutet på en jätte långsam nepalesisk restaurang. Allt som allt så var resan definitivt en succé. Jag lärde mig att sovsäckar som är gjorda i Australien inte är lika varma som finska arméns sovsäckar (hamna sova andra natten med strumporna på…) samt att åtm. mitt resesällskap hade sina campingvanor formade av det australienska klimatet, inte finska. Jag reagerade specifikt på en av tjejerna som helt tydligt frös om kvällarna. Hon hade på sig en dunjacka, men även flip flops och bara fötter… Men så länge som “kallt” betyder +10 grader och inte -20 så är det kanske helt okej :).

Förutom första gången jag inte visste hur mångte inlägget detta är, så är detta kanske även första gången som jag inte är helt säker på vad nästa veckas inlägg kommer att handla om. Vi får se vad jag hittar på!

 

 

 

Research visits during Spring 2019

I will be travelling to Toronto in the spring of 2019 for a 3-month research visit to the University of Toronto, hosted by Prof. Fahiem Bacchus. Prof. Bacchus is a very well known researcher, both in my and many other fields. I am looking forward to working with him and learning from him. I will be leaving Helsinki on the 29.1 and coming back on 27.4. My sincerest thanks go to both Fahiem for agreeing to host me and The Helsinki Institute of Information Technology for financially supporting the trip.