Just som jag blev van med en extra timme tid för att skriva blogginläggen så blev det sommartid i Finland. Nu är det igen 7 timmars tidsskillnad och jag borde börja lite tidigare med att skriva dessa inlägg. Dessutom så har jag hela dagen idag haft huvudvärk, kan hända att detta inlägg därmed blir (ännu) mindre slipat än vanligt #firstworldproblems.
Förra veckan var Chride på besök. Med sig hämta hon mina vårkläder samt ett påminnelse av vardagen i Helsingfors. Dagen efter att hon for och tog med sig mina vinterskor så snöar det igen här… Får jag komma hem redan?
Eftersom vi båda hade jobb att göra under veckan så hade vi inte planerat in riktigt lika mycket program som men Lasse & Emppu. Även så så hitta vi sist och slutligen på ganska mycket olika saker. På söndagen var vi på cocktail kurs. Kursen ordnades på Pray Tell Bar några timmar före baren öppna. Det var bara vi två och instruktören, vi laga tre cocktails: en gin sour, en margarita och en espresso martini. Speciellt den sista var spännande för mig eftersom jag inte direkt kom på när jag skulle ha smakat på en kall kaffecocktail tidigare. Är lite osäker på om jag borde kalla det hela “en kurs” eller “en upplevelse”, att laga cocktails är nämligen enklare i en fullt utrustad bar än hemma. Oberoende så had vi ganska kul, vi lärde oss att Chride är bättre än mig på att shakea… cocktails. Efteråt började vi våran undersökning av vegan restaurangerna i Toronto med virtuous pie.
Början av veckan gick ganska långt åt till jobbande. Jag tog Chride med mig till universitetet, hon fick sitta vid det andra bordet i mitt rum. De två professorerna i gruppen jag jobbar med reagera på Chrides närvaro på väldigt olika sätt. “Min” professor kom in i rummet för att söka mig för ett impromptu möte och ignorera ganska långt Chride. Den andra professorn (som jag inte egentligen umgås med alls) såg Chride i rummet och kom genast för att fråga henne vem hon är. Ingendera hade något emot att Chride var där, jag tycker bara att deras individuella reaktioner säger en hel del om deras personligheter. På tisdagen efter jobbet fortsatte vi utforska vegan restaurangerna med Fresh on Spadina. Efteråt var vi på IMAX för att se Captain Marvel; enligt mig en “lite bättre Marvel film” med en mycket bättre “slutfightscen”.
På onsdagen var det dags för eventuellt veckans höjdpunkt. Vi var och se på Dear Evan Hansen, en musikal om ensamhet och marginalisering av ungdomar under sociala medians tid. Senaste gången vi var på musikal på tumis var vi och se Phantom of the Opera i London och precis som då så satt vi på den högsta balkongen på dom ev. billigaste platserna i teatern. Tur nog så handlar musikaler mer om att höra än att se, så vi hade nog trevligt ändå, även om ämnet var lite tungt. Jag var speciellt nöjd med att raderna på balkongen vi satt på var tillräckligt branta för att inte jag var i vägen för de som satt bakom oss #tallpersonproblems.
Vi börjar så småningom närma oss slutet av denna resa och därmed även resebloggen. Det som återstår är nästa veckans resa till Atlanta för att hälsa på mammas “amerikasyster” och hennes familj. Detta, samt resten av Chrides besök, får ni höra om i de två blogginläggen som återstår.
Jeremias Berg 