För tillfället sitter Chride på flyget mot Toronto så, lika som då Lasse och Emppu var påväg så tänkte jag skriva veckans inlägg lite i förväg. Den här vecka har jag råkat ut för mera “såhär har det alltid varit”, lite storstadsuniversitets problem samt varit på mer meetups.
Börjandes från meetuppern så var jag förra veckoslutet på en gaming meetup till en esports bar. Idén med meetuppen var att spela “retro spel”, dvs. gameboy/gameboy advance spel från början av 2000 talet. Folket som var där var kanske inte riktigt såna jag skulle kunna tänka mig umgås mer med, men kvällen var nog trevlig ändå. Tur nog så växte jag upp med många av spelen som spelades, så jag gjorde inte helt och hållet bort mig. Jag tror jag eventuellt lite förstörde organisatörens thunder då han drog fram ett spel som “ingen säkert ha spela förut” och min kommentar var “heej, dedär hade jag som tonåring”. Visa sig nämligen att Kuru Kuru Kururin bara släpptes i Japan och Europa. Det var också intressant upptäckt för mig om hur minnet fungerar. Fore jag såg title screnen på spelet skulle jag inte ha kommit ihåg att jag någonsin skulle ha spela ett sådant spel, vad det heter eller vad man skall göra. Men så fort jag såg det så kom jag ihåg allt detta.
På måndagen skulle en besökande forskare hålla presentation. Ämnet är ganska nära mitt så jag bestämde mig för att fara. Presentationen skulle vara “på morgonen” så jag for direkt hemifrån. Då jag kom till huset där presentationen skulle hållas 10:55 så visade sig att huset var stängt och presentationen var flyttad, utan att någon hade skickat ut info. Ni kan säkert gissa vad kommentarerna var då jag nämnde om detta åt andra senare… “såhär har det alltid varit.”
Senare samma dag, då vi var på lunch så möttes vi på en spännande personlighet. Situationen började med att en äldre herre knacka på i lunchrummet och fråga om var vissa professorer har sina kontorer. De jag åt lunch med peka artigt ut var rummen är och flina sen sins emellan åt tanken om att kunna dyka upp utan att boka tid och förvänta sig hitta professorer. Det visade sig att de hade rätt, samma herre kom snart tillbaka och undra om han kunde prata med oss då han inte kunde hitta någon annan. Vi blev lite osäkra men lyssna på honom i.a.f. Han förklara att han skulle resa till österrike dagen efter för att planera data utbildning åt högstadie elever. Är inte helt säker på om detta stämmer eller inte eftersom det ganska snabbt visade sig att det enda han ville prata om är hur han vill varna dessa högstadie elever om farorna i att utveckla en singularitet, han ville veta varför ingen av oss var speciellt rädd för singulariteten då folk som Elon Musk och Stephen Hawking öppet har varnat för det. Dessutom så försökte han marknadsföra sin nätsida där han pratar om detta (har helt genuint glömt bort vad sidan var). Inte oväntat så tyckte ingen av de datavetarforskarna som var med på lunchen att typens argument var speciellt bra, men det tog ändå typ 20 minuter före vi kunde bli av med honom. Själva händelsen i sig var inte hotande, eller kanske ens jätte spännande. Orsaken till att jag nämner hela saken är att jag satt där och fundera på om något liknande skulle kunna hända i Helsingfors. Visserligen kan jag tänka mig att professorerna vid datainsten där hemma ibland måste diskutera med folk med starka åsikter och lite mindre stark bakgrundskunskap, men att någon sådan typ skulle söka upp en slumpmässig grupp fortsättnings studeranden på lunchpaus har jag jättesvårt att tro. #storstadsproblem.
Nu skall jag börja röra mig mot flygfältet för att möta Chride. Imorgon skall vi på cocktailkurs och senare i veckan skall vi bl.a. på harry potter impro. SOm vanligt får ni höra om detta nästa vecka!
P.S For the record så tror jag nog på att utvecklingen av AI kommer att leda till en del problem som samhället måste lösa. Jag tycker däremot utvecklingen av en självmedveten AI som kanske vill förgöra oss eller något liknande inte är ett av de problemen. Istället tror jag att automatiseringen av många fler jobb än tidigare kommer att göra stora mängder folk arbetslösa, vilket igen kräver att samhället måste börja se på och behandla arbetslöshet på ett helt nytt sätt. Den som är intresserad kan fortsätta denna tankegång med att se på humans need not apply av CGP grey.
Chrides välkomskomitee.
Jeremias Berg 