Resedagbok 9: Grampians vol. 2

Resan närmar sig sitt slut, fast professorn jag jobbar för verkar tycka att vi borde få iväg ett par artiklar till under de sista två veckorna… annoit pikkusormen osv.

Början av den här veckan gick åt till att skriva färdigt artiklarna som nämndes i förra inlägget. Sist och slutligen så förlängdes deadlinen på båda konferenserna jag skulle skicka till, typ just efter att jag fått båda artiklarna färdiga… Vet inte riktigt vad jag tycker om att konferenser förlänger sina deadlines… men det är inte ett ämne för denna serie.

Efter att ha fått färdigt artiklarna var det dags för en returresa till Grampians. Den här gånger for jag med en bouldrare som organisera resan på meetup. Till skillnad från första gången, så bodde vi nu på ett hostel (vars ägare hade en komiskt bred accent) och åt middagar/frukostar på campingområdets restauranger. Lite mer “high class” än senaste resan, men jag uppskattade nog att sova i en säng och inte på marken… En annan skillnad mellan denna och förra resan var vädret, sommaren har hunnit längre och det var kring 30 grader varm så gott som varje dag. Eftersom det är lite för varmt för klättring, och mitt resesällskap var mycket bättre än mig på bouldering, så fokuserade jag mer på att ta foton och yra runt än att klättra. Har sett en hel del mer djur än senast: kengurun, ödlor, några emun, och en enorm bålgeting som skrämde vettet ur mig då jag höll på och klättra ner för att ta fotot som är högst uppe här. I alla fall tror jag det var en bålgeting, den verka ännu större. Har även sett svansen av en orm, den första ormen jag sett på hela resan (Note åt alla som tror att australienska ormar äter upp folk dagligen).

På söndag kväll avslutades resan med en till “veckoavslutningsöl”, denna gång med Lasse, Sebbe, Jonas och Toffe. För att inte störa andra gästerna på hostellet gick jag ut till bilen och satt där mellan 22:00 och 23:30, drack öl och pratade med Finland. Fastän jag pratar med Chride så gott som dagligen, så var det ändå svagt surrealistiskt och coolt att sitta i en bil i mitten av en naturpark i Australien och se på Jonas (och Sandra en stund) som ligger på sin säng, Lasse och Sebbe som sitter hos Sebbes och Toffe påväg till Majstranden från flygfältet, alla ca 15 000 km borta. Nog är det en spännande värld vi lever i…

 

 

 

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s