Resedagbok 2: Börjar bli varmt här

Andra veckan i Australien börjar närma sig sitt slut. Rubriken på posten syftar på vädret, idag var vi ute till stranden och njöt av det 28 grader varma vädret och den ca 3 km långa sandstranden. Man borde inte klaga, men måste medge att vädret idag var sådär på gränsen till för varmt. Förutom stranden så innehöll veckan jobb, klättring, flyttande, bordspel samt tuparen. Efter att ha besökt klättringsgymmet som ligger närmast universitetet (Hardrock) kunde jag avboka demonstrationen som var planerad för nästa vecka, på detta gym kan man nämligen säkra vänsterhänt också. Efter sammanlagt 3 besök under veckan så tror jag att Hardrock kommer att bli min Tapanila away from Tapanila.

Förutom klättring har jag även kommit igång med arbetet lite bättre under veckan. Det jag säkert inte har pratat om ännu är att jag jobbar då för University of Melbourne som ligger ganska centralt i stan (men störande nog 2 hållplatser utanför gratis spårazonen). Baserat på mina två veckor där så verkar universitetet gammalt och prestigefyllt, vilket för med sig små obekvämligheter som mörka rum med små fönster, små kök utan kaffemaskiner osv. Tur i oturen så jobbar jag också en dag i veckan på Monash University. Tar lite längre att komma dit (50min vs. 20 till uni) men är betydligt trevligare: modernare hus, trevligare arbetsmiljö och bättre gemenskap. Till exempel så blev jag kvar på pizza, öl och bordspel i Monash efter jobbet på torsdag. Jag var sherif i Bang och visa åt Australienarna hur man spelar Bang i Finland. Rykten om att lagen vann p.g.a. att de enda som spelat förut var sheriffen, renegaden och vicen är sen bara lögner så ni vet.

På lördagen for jag med en jobbkompis till en annan jobbkompis inflyttningsfest. Det var väldigt intressant att märka hur många av gästerna på festen, speciellt kinesiska gästerna, var helt obsessed av Finland. T.ex. så fanns det en tjej från Hong Kong som, efter att ha hört varifrån jag var, spendera hela kvällen med att med jämna mellanrum fråga frågor av mig om Finland. Tydligen är hennes största dröm i livet att få träffa julgubben i Rovaniemi. Det fanns annars också många som kände behov att dela med sig sin kunskap om Finland, oberoende av om det passade in i diskussionen eller inte. Enligt gemenskapen borde jag inte få kalla mig finne eftersom jag: 1) aldrig har sett ordentligt norrsken, 2) aldrig har sett julgubben i Lappland 3) aldrig har deltagit i mobiltelefonskastning eller 4) aldrig har isfiskat (vilket jag skulle kalla för att pilcka, men det är väl inte riktigt svenska). Underligt nog så var det ingen som tyckte att man borde kunna kasta en bumerang och spela en didgeridoo för att få kalla sig australiensk.

Det var väl ungefär det viktigaste som hänt denna vecka. För nästa vecka har jag inte så noggranna planer. Vi får se vad Australien kastar fram!

 

 

4 thoughts on “Resedagbok 2: Börjar bli varmt här

  1. Emma

    Du tänker på att pimpla, för att att pilka är att dra en fiskelina bakom en båt. Båda är nog svenska ord om man stavar dem rätt. 😉

    Like

    Reply
    1. Jeremias Post author

      Att tro att jag sku känna till nåndera av dedär ordena överskattar mina svenskakunskaper 🙂 Pilkkiä är att pimpla på finska, därifrån som jag fick de 😉

      Like

      Reply
      1. Sebbe

        Kul att höra att du vet vilka fyra saker du ska göra på du kommer tillbaka. Jag har en gammal Nokia som du kan få kasta 😊

        Like

      2. Jeremias Post author

        Noh, noh, if it’s worth doing, it’s worth overdoing. Måst ju göra experiment för att klura ut vilken telefon som flyger bäst.

        Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s